Inte min tur..

Sedan jag började på mitt jobb för drygt 4,5 år sedan så lider min arbetsgrupp av något snarlikt en babyboom. Ungefär 1-3 stycken per år blir gravida i vår grupp, och det har följt ett snarlikt mönster hela tiden. Vi är kanske runt 15 stycken i gruppen och för tillfället så har vi 3 som är hemma på föräldraledighet och så har vi 1 som är gravid. (Att tilläggas är att hälften av gruppen är av "modell" äldre och färdiga med barnverksamheten).
 
Men idag berättade en till kollega att hon är gravid och beräknad till juni. Det var ganska väntat eftersom man har lurat på det ett tag men någonstans i mig så trodde och hoppades jag verkligen att det var jag som skulle bli nästa person! När beskedet kom så fick jag först en klump i magen men den försvann rätt snabbt igen och jag är såklart glad för hennes skull!  Jag missunnar absolut ingen, ingen, ingen, ingen den lyckan, men emellanåt gör det lite ont att jag inte får känna den lyckan.
 
En kär kollega tittade direkt på mig när den andra kollegan berättade om graviditeten och jag mötte hennes blick, och det var som att hon såg att det gjorde lite ont i mig.. hon genomskådade mig totalt.

Nästa gång hoppas jag verkligen att det är jag som får sitta inför gruppen och skina av lycka. Jag försöker att tänka positivt men vissa dagar så faller tankarna ner i dumma onda tankebanor och jag får kämpa lite extra för att hålla mig till det positiva. Tur att T är positiv och pepprar in positivitet i mig.


jag förstår att det känns bajs :( kämpa på hjärtat!

2012-12-18 // 20:27:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback