Jag har självmant valt att hålla mig lite off här då jag fått reda på att jag inte tydligen är så anonym som jag trott.. 

 

I söndags fick vi ett helt fantastiskt fint plus på stickan och vi har levt i en bubbla av lyckorus de här två dagarna. Tills idag.. En kvart innan jag ska ta bussen till jobbet så känner jag hur det "rinner" till och tror för all del att det bara rör sig om flytningar som alla dagar innan.. Men det är rött! Och fortfar fortsatt hela dagen. Jag var tvungen att åka in på ett möte i tre timmar men sedan klarade jag inte av mer och T fick komma och hämta mig.. Sedan har vi legat och gråtit i soffan i omgångar.. 

 

Då det fortfarande är såpass tidigt i "graviditeten" så kan vi inte förrän om 2,5 vecka få det klarlagt för oss om det rör sig om missfall. Även om jag är säker eftersom allting känns annorlunda i kroppen nu så vill man ändå ha det svart på vitt och information om hur vi kan gå tillväga framöver... 

 

Jag kommer hålla mig borta ett tag till, så ni vet... 

Idag har jag inte längre något rosafärgat.. Det får mig direkt att tänka på att det kanske kan ha varit en nidblödning? Även om den bör infalla 5-8 dagar efter ägglossning så kan den tydligen infalla senare för vissa? 

Men samtidigt så kan det bero på sköra slemhinnor.. Så, det återstår helt enkelt att se. Jag gjorde ett graviditetstest imorse men det var ju såklart negativt. Man tröstar ju sig med att det troligtvis är för tidigt, men men.. 

 

Igår kom T hem och sa att han behövde berätta något för mig.. Direkt slogs alla känslobarometrar igång och jag visste att det inte skulle vara något jag skulle bli glad över. Nej, det var det ju inte heller. 
Hans bror och hans flickvän var gravida.. "Trots att vi använde både p-piller och kondom".. Det tog en hel del kraft ur mig.. Han har en dotter sedan innan och de fick en son tillsammans för 1,5 år sedan.. 

De har dessutom ett väldigt svängigt förhållande där de gör slut om vartannat och är ihop om vartannat.. Han jobbar men hon har inte gjort klart gymnasiet (eller om hon slutförde det precis innan sonen föddes, hon är alltså väldigt ung) Det gör mig bara så ledsen för här gör man allting "perfekt".. 7 år tillsammans, stadigt förhållande, båda har fasta jobb.. bla bla bla.. orättvisa aboslut. 

 

Men det som gör mig mest arg och ledsen är att jag ens reagerar på detta sättet? För självklart borde jag vara lycklig och glad för deras skull att de får bygga ut sin familj ytterligare. Och jag tror jag snart kommer kunna glädjas åt dom.. Jag måste bara tycka synd om mig själv ett tag ;)

Nej, nu hände det igen.. Jag råkade trycka tillbaka på mobilen och allt jag skrivit raderades... Varför kommer det inte upp en varningsfunktion där? Blää.

 

Nu tog jag mig in på datorn istället för att jag tänkte uppdatera er lite om vad som händer..

Sedan i förrgår har jag haft väldiga menssmärtor som går i vågor och igårkväll höll jag på att dö. Jag anser mig själv vara en väldigt stark kvinna annars men just när smärtor i magen kommer blir jag som en liten flicka som bara vill kura upp sig i soffan och självdö en stund.
Kära T brukar säga; Hur ska du klara dig när du blir gravid?
Ja, säg det.. Haha. Jag vet att det är väldigt fel att klaga, för.. det är ju tack vare mensen och dessa smärtor som gör att jag får ägglossning som förhoppningsvis någon gång gör oss gravida.

 

Men, vet ni vad mitt problem är denna gång? Jag har inte ens fått mens än. Här går man med spökmenssmärtor och så har den inte dykt upp? Jag är ju väldigt ovan med mens så jag frågade T imorse om han vet om jag brukar ha ont dagarna innan mens men det tyckte han var min sak att veta.. Haha.

Men jag kan mig inte minnas att jag någonsin har haft såna här spöksmärtor innan, men det är väl en biverkning av att man proppat i sig så mycket hormoner sista månaderna.

Idag, från och till, så har det iallafall varit lite svagt rosa färgat på pappret (ursäkta detaljer), så det betyder väl att den borde vara på intåg.. Även om jag nu trodde att den skulle komma först på söndag, men för någon som aldrig har mens så borde jag kanske inte varit så hoppfull till att kunna räkna efter förra månadens menscykel :P

Vi får se helt enkelt. Vi inväntar nu då mensen för att kunna köra igång på nästa och sista omgåenden pergotime innan vi ska ta kontakt med fertilitetsmottagningen igen för att påbörja sprutbehandling.

 

(Jag har inte haft tid eller ork att svara på kommentarer än, men gör det så snart jag kan!) Kram på er!

 

 

Den här svängen har vi gjort allt rätt enligt "regelboken". 
Vi har redan efter mensens slut sett till att mysa varannan dag. Jag hörde nämligen från någon att om mannen inte har fått utlösning på flera dagar så kan det innebära att kvalitén är mycket sämre. Så för att få en så fin kvalité som möjligt så har vi alltså kört varannan dag, han har dessutom fått sluta med sina varmare duschar. 

Sedan har vi (eller ja, jag) runt ägglossning nu runt helgen sett till att till och med ligga upp och ner på med benen och fötterna i vädret i 10 minuters tid. 
Varje gång har vi skrattat rejält mycket för det ser så fjantigt ut och vart man än läser så säger det ju att det inte ska hjälpa men, man kan aldrig försöka för mycket? Hellre för mycket än för lite.
Jag läste även någon undersökning som gjorts (hur trovärdig den egentligen är) men där kvinnan hade fått skratta och vara glad, exempelvis sett en komedi, och enligt den undersökningen skulle tydligen det öka chanserna för en befruktning. 
Därför kändes det bra att vi båda garvade så vi kiknade av att jag låg på rygg med benen i luften. Tror ni inte att jag "cyklade" med benen också? Jovisst, för det hade jag också minsann läst på flera ställen att man skulle göra! 

Nu tycker jag att vi har toppat alla möjliga medel för att kunna bli gravida. Så nu återstår bara väntan.. och väntan.. och väntan... 

Då jag inte någonsin har haft ens en menscykel så räknar jag på hur den såg ut förra månaden då mensen kom spontant då innebär det isåfall att mensen ska infalla den 27e januari. Så då kan vi testa!

Ja, då var det måndagmorgon igen och det innebär som ni vet: Invägning!

Men nu ser jag inte längre fram emot det. Sedan jag började med pergotime och fick igång både ägglossning och mens så går jag ju upp i vikt varannan vecka! Är det inte mens ena veckan, så två veckor efter så är det ägglossning som tydligen gör att jag sväller som en ballong. Även om jag vet att det bara är vätska så är det tröttsamt att bara ha 2 veckor i månaden där jag faktiskt kan väga mig och se vad jag väger. Tittar man på min viktkurva jag har i mobilen där jag varje vecka skriver in vikten så ser min kurva ut som en hjärtrytm..  

 

Jag drar mig för att kliva upp på måndagsmornar. Nu har jag turen att jag är ledig idag och då vaknade jag vid 11 tiden och vägde mig men lika snabbt kröp jag ner i sängen i drygt 3 timmar till.. Sömn brukar ju kunna göra att några hekton extra försvinner, men inte nu.. 

Förstår ni att det känns på två sätt? Jag borde vara överlycklig och tacksam över att jag faktiskt får ägglossning, och det är jag såklart! Men samtidigt känns det bara orättvist när jag inte lyckats bli gravid att jag ska behöva vacka i vikten så mycket. 
Hade man bara lyckats bli gravid så hade jag inte brytt mig ett skit. 

 

Bitter är nog bara mitt andranamn! ;)

Man tänker att man ska bli bättre på att uppdatera vad som händer runt omkring en men samtidigt tycker man att ingenting händer? Det är samma lika varje dag och tiden känns som om den står still. 

Pergotimekuren är avslutad och denna gång skulle vi ju inte besöka någon läkare utan själva ha koll på ägglossning med hjälp av stickor. Stegringen är igång och jag skulle chansa på att ägglossning är imorgon, då infaller det dessutom samma cykeldag som förra månaden och det känns ju helt okej att man ser en regelbundenhet. 

Den senaste tiden efter jul och nyårshelger så har jag inte riktigt hunnit med att tänka efter och varva ner. Det har varit och är otroligt mycket på jobbet och bara idag på min lediga dag hade vi beordrats 7 timmars övertid. Så hela dagen idag har gått åt till att jobba. Och de dagar man äntligen är ledig och bara hemma, ja då har man helt plötsligt en himla massa måsten som ska göras. Ja, ni vet alla hushållssysslor man är för lat och trött för att göra på vardagar och arbetsdagar så istället hopar dom sig till de lediga dagarna. 

Även T verkar vara väldigt trött då han sover bort all sin "lediga" tid. Han arbetar nätter och kommer hem vid 7-8 på morgonen, sedan somnar han kanske vid 9 och sover fram till 18-19 tiden. 

Är det på grund av mörkret och snön som man är så orkeslös? Jag hoppas att tiden framöver rullar på fort så att solen och ljuset kan komma fram snart igen. När vi häromdagen hade sol och nästan barmark så slår en ordentligt snöstorm igång och lamslår (överdriver knappt) hela stan. Suck.