Tack

Tack för era fina kommentarer och mail. Tyvärr har jag inte tagit mig tid att svara på era kommentarer då jag oftast är inne via mobilen.

Men dagarna går sakta men säkert, magsmärtorna är kvar och de ömmande brösten. Magen pratar och beter sig inte heller normalt.. Men man vågar inte hoppas förrän vi åtminstone fått se ett hjärta slå, vilket jag hoppas det gör. 11 dagar kvar till vulet :)

Men va svårt det är att inte hoppas och börja tänka och planera? Jag är en kontrollbehovs bitch så det skriker om det och vill planera varenda andetag om det var möjligt..



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback