Ge mig trettio grader kallt, tomtar överallt.
Och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus, kulörta kulor i drivor,
Bjällerklang som ackompangemang, på alla julens skivor. 

Japp! Nu har mensen kommit efter att jag tog sista provera-tabletten igår. Jag är glad att den kom redan idag, så ligger jag en dag tidigare än förra omgången. Dubbelkur av pergotime är uthämtat så nu inväntar jag att det ska bli tisdag, cd5, så jag kan få börja med dom. Jag väntar även på att fertilitetsmottagningen ska ringa tillbaka för att få ett vul inplanerat. Sist blev det cd 12, så det lär ju bli snarlikt denna gång och då innebär det den 11 december.

Under tiden passar jag på att njuta, trots mensvärk, för ett riktigt snöoväder har kommit till stan. <3

Måndag morgon och det är invägnings dags, lika blandade känslor som varje gång. Man är glad för att det går nerför, men samtidigt undrar man om det är vågen det är fel på? Kan det verkligen vara så här "enkelt" att gå ned i vikt?

Veckans minskning blev -0,8kg och totalt ligger jag nu på -10,6kg!

Jag försöker hela tiden hitta saker som får mig att tänka på någonting annat än barn. Jag har bestämt för att göra om hemma och att se till att äntligen bli klar med diverse inredning.
Mitt absolut största intresse är inredning.. Jag kan läsa och drömma om inredning hela dagarna och längtar tills att få göra om hemma. Mitt problem däremot är att sambon inte riktigt är på samma bana som mig.. Men nu har han gått med på det. Vi har en hel del kvar att fixa eftersom det har stått still i renovering och inredning ett bra tag, sedan förra hösten ungefär.

Men den nya lågan har tänts och vi kör! Det första vi ska fixa är våran hall inom den närmsta månaden.. Sambon var inte lika glad eftersom han vet att jag om ett halvår kommer ha ändrat uppfattning och vill satsa på något nytt. ;)

Men nu börjar vi, och jag går genast igång med tankar och bilder över hur hallen ska se ut när vi är klar. Förhoppningsvis kan det komma lite bilder här också. :)

Idag går vi in på nästa omgång av behandling. Idag har jag tagit en tablett Provera, som gör att mensen bör komma om ungefär 10-11 dagar. Därefter är det dags för dubbelkur av Pergotime. Sist jag tog dessa tabletterna, i slutet av oktober så tyckte jag att tiden flög förbi, helt plötsligt hade jag tagit mina tio tabletter. Jag hoppas att det blir samma sak denna gång, för då är det dessutom december och jag har genast en massa annat att tänka på (förhoppningsvis). Nu kör vi!

Plöjer igenom lite filmer nu ikväll när jag har lyckats få mig lite ensam tid i soffan. Så nu är jag mysklädd och film efter film rullas igenom. Har en hel del som måste ses här hemma så varför inte passa på. Här kommer en lista på filmerna som har setts under kvällen. 

 

 

Måndagmorgon och man vaknar med en klump i magen inför att man ska ställa sig på vågen och se resultatet efter en halvdan vecka. Jag tycker att jag har tryckt i mig alldeles för mycket bär, nötter och diverse LCHF bakverk men det spelade tydligen inte så stor roll denna gången.

 

Resultatet blev -1,2kg och det innebär totalt -9,8kg

 

 

Resultatet chockar mig, för jag vill inte gå ner så mycket för fort. Jag vill gärna att huden "hänger med" i viktnedgången men samtidigt så är det klart att man skriker av lycka inombords. Nu laddar vi för en ny vecka och hoppas att jag håller mig lite striktare och bättre den här veckan så att resultatet kan kännas välkommet.

 

Det har först nu slagit mig vilken lyxdiet det här är, för jag äter mig verkligen ner i vikt. Fantastiskt!

Helgen flyger förbi så himla fort. Och söndag innebär början på arbetsveckan för mig, så om en timme cyklar jag iväg till jobbet och är inte hemma förrän ikväll igen. Lite semester hade ju inte suttit fel, men man får väl vänta till jul, då blir det ju lite långledigt iallafall. 

 

Jag funderar även på att sätta upp min utebelysning/julbelysning nu i dagarna eller till nästa helg då jag är solo hela helgen. Jag har sett att vissa redan har gjort det och jag brukar ju vara väldigt tidigt ute, jag brukar ju säga att jag sätter upp ljusen när första snön kommer, men den kom och gick under bara en dag sist.. Så nu är det ingen snö alls ute. 

Visst borde det väl vara okej till veckan? Det är ju ändå bara 2 veckor kvar till advent :)

Hela torsdagen hade jag molande värk och spänningar i högra sidan av äggstocken och tänkte att det nog är en ägglossning på gång snart, eller att det åtminstone växte några små ägg där inne. Tji fick jag.. Var på vul igårmorse och det visade sig att det var väldigt små ägg eller inga ägg alls (läkaren var såpass otydlig att jag inte hängde med). 

 

 

Nu ska jag på tisdag köra igång en ny period med Provera så att jag får mens i slutet av november. Därefter ska jag börja en dubbelkur av Pergotime. 
Igår var jag så less, eftersom jag tyvärr byggt upp lite förhoppningar, så jag orkade inte med nånting. Dessutom var det en sån där dag när man bara mår dåligt överallting om en själv. Ingenting passar, ingenting ser bra ut, håret är åt skogen, man är för tjock.. and so on. Jag orkade inte ens skriva ett blogginlägg till er som suttit på nålar för att veta hur min vul gick. Men idag är jag på't igen!

Jag blir så ledsen på mig själv att jag jämt måste googla så mycket och hamna på sidor och läsa jobbiga saker. Jag kom precis in på någon community-sida som heter babycenter och följande text praktiskt taget blinkade i ansiktet på mig:

 

"Om du har polycystiskt ovariesyndrom är det inte säkert att den här behandlingen fungerar, eftersom 15–40 % av alla kvinnor med PCOS är resistenta mot klomifen (Beck et al 2005). Detta är vanligare hos kvinnor som har ett BMI (body mass index) på över 25. Om det är så rekommenderas du eventuellt att försöka gå ner i vikt. Även en liten viktnedgång på cirka 5 % av din kroppsvikt kan förbättra dina chanser till ägglossning (SFOG 2010). "

 

Jaha?! Nu kommer jag ju garanterat vara en av de som är resistent mot klomifen och därför inte få någon ägglossning. Jag HATAR att vara en sån som jämt måste tänka negativt och föreställa sig det absolut värsta scenariot. Jag kommer inte kunna sluta tänka på det här och kommer troligtvis inte heller kunna sova inatt och därmed försova mig till mitt vul imorgonbitti?

 

Ge mig lite positivt tänkande någon?

I min familj har Fars dag och Mors dag aldrig varit något särskilt speciellt, inte heller i karlns familj. Det har mest inneburit ett litet grattis och att man möjligtvis fikar ihop. När vi var mindre målade man ju någon teckning till föräldrarna.

Från och med i söndags så har jag insett att dagarna verkligen borde uppskattas och firas mer än vad det gör idag. Det är inte en självklarhet att alla kan bli en mamma eller en pappa. Det är inte heller alla som trots att de har skapat/fött ett barn ens bör få kalla sig mamma eller pappa.

 

Jag drömmer om den dagen då vi får fira T på Fars dag..

Idag är det femte dagen på min kur av Pergotime. Och det innebär alltså sista dagen. Nu är det bara att hoppas på att det är nåt ägg där inne som växer och knakar. Jag känner små dragningar i äggstockarna och förhoppningsvis kan det innebära att det händer grejer där inne.

På fredag är det dags för vul för att kontrollera om det kan bli något. :)

Ja, när något går fel så är det givet att det följer fler dåliga saker.

Idag hade jag tagit med mig fel matlåda till jobbet och insåg det först när jag stog vid micron och öppnade lådan. Åååh jag blev så less! Det var karlns låda med bara saker jag inte kan äta. Så det blev att kasta den och ta sig ner för att köpa något på stan. Tror ni att jag hade bankomatkortet med mig? Neeeeeeej, såklart inte..

 

Vad kommer härnäst?

 

I vissa hänseenden är ett minus väldigt bra, speciellt med hänsyn till viktnedgång.

 

Idag var det invägning igen och den visade -0,9kg! Underbart.

Dag 3 med Pergotime och nu har mensen äntligen upphört. FINALLY. Jag känner inte direkt av några biverkningar av Pergotime. Möjligtvis att det drar lite i ena äggstocken, och förhoppningsvis är det ett gott tecken att det är några ägg under "jäsning" :)

 

 

Nu ger jag mig i kast på att försöka göra pepparkaksmuffins ala LCHF.. Wish me luck? 

 

 

Jag har en fantastisk man i mitt liv. Därför överraskade jag honom igår med lite choklad (han är ett chokladmonster) och en biljett till swedish house mafias sista konsert i Sverige. Gissa om han vart glad? :)

Igår hämtade jag ut ett paket jag hade beställt, med lite kläder ifrån H&M. 

 

Jag hade beställt lite nytt och fräscht inför vintern och såklart för att pigga upp mig själv ;) Jag hämtade ut kläderna och var samtidigt förbi min mor för att hälsa på så då passade jag på att prova kläderna då.

Och det var en helt fantastisk känsla när jag provade en tröja som är lite "kortare" i magen och inte i längden av en tunika som täcker hela vägen ner. För nu är det ju verkligen inte så mycket putmage som förut, så helt plötsligt såg den tröjan jättebra ut på mig. 

Jag fick skicka tillbaka lite mer än halva paketet.. Av vilken anledning? Kläderna var för STORA! :D Och ändå beställde jag en mindre storlek än vad jag har haft i de kläder där jag visste att sannolikheten kunde finnas att jag gått ner och skulle kunna få på mig. 

 

Plötsligt händer det, brukar triss säga.. Och det är sant. Plötsligt händer det att man kommer i mindre kläder än nånsin! :)

Bara för att klargöra.. Bloggen kommer hållas anonym, det känns bäst så. Och det är egentligen anledningen till att jag startade den, att den ska vara anonym och att jag ska kunna spy ut mina känslor om ditten och datten istället för att min stackars man ska behöva höra allting. 

 

Så det här är som den rosa, fluffiga, sönderklottrade dagboken man gömde under madrassen som liten. 

Idag är det andra dagen och andra tabletten för kuren med Pergotime. Biverkningarna man kan få av dom är tydligen väldigt lika graviditetssymptom. Än så länge känner jag inte av någonting annat är att jag har blivit väldigt trött, dock är det de senaste dagarna och inte bara för Pergotime. 

Nu sitter man såklart som en galning på familjeliv och läser om hur andra har känt efter eller under en kur med Pergotime. Allt för att lura sig själv att man kan vara gravid? Haha. 

Det är farligt att läsa på internet. Helt plötsligt hittar man fyrtioelva olika saker som sägs kunna hjälpa till att bli gravid när man har PCO/S.
Frågan är om det ens är värt att prova någonting? Även om man har sett att många har kommenterat att det faktiskt har fungerat.

 

På många ställen står det att LCHF ska kunna hjälpa till och få någon "balans" i kroppen. Många har kommenterat att de har gått på eller går på LCHF och helt plötsligt har en mens som varit uteblivande i flera år kommit igång igen. Många har kommenterat att de endast lyckats bli gravida när de gått på LCHF/GI dieter, en tillfällighet kanske?

 

På många ställen nämns också hostmedicinen/slemhostmedicinen Bisolvon och att den ska hjälpa till att "öppna upp för en graviditet".. Jag vet inte riktigt, har inte läst så mycket om detta mer än att många verkligen tror att Bisolvon har hjälpt dom att bli gravida. Fast varför Bisolvon och inte någon annan slemhostmedicin?

 

På ett ställe nämndes det också att fler och fler undersökningar har gjorts som tyder på att personer med PCO-äggstockar har lägre andel D-vitamin i kroppen och är i behov av större intag. Detta skulle också enligt undersökningar ge en positiv inverkan på graviditet och fertilitet. Sant? Falskt?

 

Är det värt att prova på något? LCHF går jag ju redan på för tillfället. För mig har jag ju inte fått någon menstraution ännu, men jag har gått i en månad endast. Det kanske tar lite tid?

Nu är det bara 1 dag kvar tills jag är inne på cd 5 och ska börja med första tabletten/kuren Pergotime. Jag är nervös och hoppfull fastän jag egentligen är lite av en pessimisst och vet att chanserna är vääldigt små att det ska klaffa redan på första försöket. 

Att man mår så bra över komplimanger trodde jag aldrig..

Jag har länge (Läs hela livet) varit dålig på att ta emot komplimanger. Mestadels har jag bara bortförklarat komplimangerna med ja ni vet det vanliga:

 

-"Shit vilken snygg tröja du har!"
-"Ah, den är gammal och jag hittade den på rea!"...

 

Allt istället för att bara säga "Tack!" ? Varför? Varför gör man så åt sig själv?

 

Sedan jag började gå ner i vikt så försöker jag även "ändra" lite på mig själv. Förbättra mig och bli den jag verkligen vill och tror att jag är. Och ett steg i den riktningen är just att vara bättre på att ta emot komplimanger.

 

Många har reagerat nu på min viktnedgång och nästan dagligen får jag höra på jobbet att det syns att jag har gått ner. Och jag blir ööööverlycklig, helt enkelt överlyyyycklig. För jag ser det inte själv, jag tycker magen är lika tjock och klumpig som vanligt och låren bara sväller över... bla bla bla.

 

Men det försöker jag att inte visa utåt. Så när min snälla kollega frågade mig idag:

 

-"XXX, har du gått ner i vikt?"
-"Jaa, lite grann" (Ännu en form av bortförklaring istället för att bara skryta om hur mycket)
-"Såg det nu när du gick förbi, en sticka nästan juu!"

 

Nu överdriver hon såklart när hon säger sticka då det är cirka 20 kg övervikt kvar. Men jag blir verkligen lycklig i själen när det syns och att folk dessutom tar sig tid för att kommentera det. Är inte det det mest märkvärdiga egentligen? Jag är dålig på att ge positiv feedback ibland.. Men det kan vi diskutera en annan gång.

Information hämtad ifrån Wikipedia:

 

Polycystiskt ovariesyndrom, PCO eller PCOS, tidigare kallat Stein-Leventhals syndrom är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas ha PCOS. Syndromet är troligen genetiskt betingad med multifaktoriell etiologi.

Förkortningen PCO står för "polycystiska ovarier" och betyder egentligen äggstockar med många cystor. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). Vid ultraljudsundersökning (sonografi) kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken.

Enligt de så kallade Rotterdam-kriterierna har kvinnor med minst 2 av följande 3 fynd PCOS:

1. äggstockar av PCO-typ
2. kronisk anovulation (uteblivna ägglossningar, uttryckt som oregelbundna eller uteblivna menstruationer)
3. hyperandrogenism (förhöjda blodvärden av manliga könshormoner eller ökad hårväxt i ansiktet)

Hyperandrogenism fastställs med blodprov. Kvinnor med PCOS har ofta en ökad produktion av de manliga könshormonen testosteron och androstenedion. Vidare testas TSH (tyreoideastimulerande hormon), T4 (tyroxin) och T3 (trijodtyronin), eftersom giftstruma och hypotyreos kan ge symptom på PCOS. Prolaktinet, kolesterolet, insulinet och blodsockret kan vara förhöjt, och ofta finns höga värden av luteiniserande hormon (LH) i kombination med normala värden av follikelstimulerande hormon. En av de viktigaste undersökningarna är sonografi (med ultraljud), som utreder förekomst av cystor och PCO-äggstockar.

TUUUUUUUUUUUSAN vilken mensvärk jag har idag. Jag kan knappt röra mig, tycker bara synd om mig själv och mår allmänt pissigt.

 

Jag har ju "normalt" ingen mens utan endast när jag behandlar mig med Provera. Och då får jag en helvetisk smärta i äggstockarna. Och tänk att vissa genomlider detta  en vecka i månaden, året runt?! En medalj är vad ni bör få!

Hipp hurra för idag har jag sammanlagt gått ner 7,7kg sedan start.

 

Den senaste månaden har jag kört på LCHF, men inte i det striktaste laget då jag har unnat mig kolhydrater via exempelvis bär.. men ändå fortsätter vågen att peka nedåt, sakta men säkert.  

 

Nu får vi hoppas att det fortsätter på samma sätt och ett stadigt grepp nedåt. :)

Det känns tungt med alla känslor kring dessa behandlingar.. Inte för att det är fysiskt tungt. Men det är tungt med alla tankar och känslor som svävar.

 

 

Jag vill inte dela med mig till för många om att vi faktiskt NU genomgår en behandling. Och att vi faktiskt NU aktivt försöker få ett barn. Det räcker att det är så många som vet om mina problem, att jag har PCOS.
Jag vill inte behöva känna press av att "leverera".. Även om det kanske inte blir så..

Jag blir så trött på att alla har förväntningar på en. "Är det inte kanske dags för er att skaffa barn snart?!".."Nåt barn på g än då?!".. Jag orkar liksom inte förklara längre. Läget är så här. Det är mig det är fel på. Min man är frisk.

 

Någon som har en kudde som jag kan få skrika ut lite frustration i?

Idag kom mensen.. Den jag inte ofta har fått uppleva men nu kemiskt har framställt med hjälp av Provera.

Nu väntar jag för att få påbörja min första kur med Pergotime. Första tabletten ska intas på den 5:e cykeldagen.. Därefter ätas i 5 dagar. Förhoppningen är att få en fin ägglossning så därför har jag idag fått ringa mottagningen för att få en tid för att göra ett vul för att kontrollera äggen. Detta brukar tydligen ske runt den 12e dagen efter första mensdag.

 

Än så länge väntar jag bara på att mottagningen ska ringa tillbaka så jag får en tid inbokad för vul.

 

Nu börjar första ronden i matchen om ett barn!