Lycklig i själen!

Att man mår så bra över komplimanger trodde jag aldrig..

Jag har länge (Läs hela livet) varit dålig på att ta emot komplimanger. Mestadels har jag bara bortförklarat komplimangerna med ja ni vet det vanliga:
 
-"Shit vilken snygg tröja du har!"
-"Ah, den är gammal och jag hittade den på rea!"...
 
Allt istället för att bara säga "Tack!" ? Varför? Varför gör man så åt sig själv?
 
Sedan jag började gå ner i vikt så försöker jag även "ändra" lite på mig själv. Förbättra mig och bli den jag verkligen vill och tror att jag är. Och ett steg i den riktningen är just att vara bättre på att ta emot komplimanger.
 
Många har reagerat nu på min viktnedgång och nästan dagligen får jag höra på jobbet att det syns att jag har gått ner. Och jag blir ööööverlycklig, helt enkelt överlyyyycklig. För jag ser det inte själv, jag tycker magen är lika tjock och klumpig som vanligt och låren bara sväller över... bla bla bla.
 
Men det försöker jag att inte visa utåt. Så när min snälla kollega frågade mig idag:
 
-"XXX, har du gått ner i vikt?"
-"Jaa, lite grann" (Ännu en form av bortförklaring istället för att bara skryta om hur mycket)
-"Såg det nu när du gick förbi, en sticka nästan juu!"
 
Nu överdriver hon såklart när hon säger sticka då det är cirka 20 kg övervikt kvar. Men jag blir verkligen lycklig i själen när det syns och att folk dessutom tar sig tid för att kommentera det. Är inte det det mest märkvärdiga egentligen? Jag är dålig på att ge positiv feedback ibland.. Men det kan vi diskutera en annan gång.


Tack för ett bra inlägg, känner igen mig så mycket i detta

2012-11-15 // 16:59:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback