Plöjer igenom lite filmer nu ikväll när jag har lyckats få mig lite ensam tid i soffan. Så nu är jag mysklädd och film efter film rullas igenom. Har en hel del som måste ses här hemma så varför inte passa på. Här kommer en lista på filmerna som har setts under kvällen. 

 

 

Helgen flyger förbi så himla fort. Och söndag innebär början på arbetsveckan för mig, så om en timme cyklar jag iväg till jobbet och är inte hemma förrän ikväll igen. Lite semester hade ju inte suttit fel, men man får väl vänta till jul, då blir det ju lite långledigt iallafall. 

 

Jag funderar även på att sätta upp min utebelysning/julbelysning nu i dagarna eller till nästa helg då jag är solo hela helgen. Jag har sett att vissa redan har gjort det och jag brukar ju vara väldigt tidigt ute, jag brukar ju säga att jag sätter upp ljusen när första snön kommer, men den kom och gick under bara en dag sist.. Så nu är det ingen snö alls ute. 

Visst borde det väl vara okej till veckan? Det är ju ändå bara 2 veckor kvar till advent :)

Jag blir så ledsen på mig själv att jag jämt måste googla så mycket och hamna på sidor och läsa jobbiga saker. Jag kom precis in på någon community-sida som heter babycenter och följande text praktiskt taget blinkade i ansiktet på mig:

 

"Om du har polycystiskt ovariesyndrom är det inte säkert att den här behandlingen fungerar, eftersom 15–40 % av alla kvinnor med PCOS är resistenta mot klomifen (Beck et al 2005). Detta är vanligare hos kvinnor som har ett BMI (body mass index) på över 25. Om det är så rekommenderas du eventuellt att försöka gå ner i vikt. Även en liten viktnedgång på cirka 5 % av din kroppsvikt kan förbättra dina chanser till ägglossning (SFOG 2010). "

 

Jaha?! Nu kommer jag ju garanterat vara en av de som är resistent mot klomifen och därför inte få någon ägglossning. Jag HATAR att vara en sån som jämt måste tänka negativt och föreställa sig det absolut värsta scenariot. Jag kommer inte kunna sluta tänka på det här och kommer troligtvis inte heller kunna sova inatt och därmed försova mig till mitt vul imorgonbitti?

 

Ge mig lite positivt tänkande någon?

I min familj har Fars dag och Mors dag aldrig varit något särskilt speciellt, inte heller i karlns familj. Det har mest inneburit ett litet grattis och att man möjligtvis fikar ihop. När vi var mindre målade man ju någon teckning till föräldrarna.

Från och med i söndags så har jag insett att dagarna verkligen borde uppskattas och firas mer än vad det gör idag. Det är inte en självklarhet att alla kan bli en mamma eller en pappa. Det är inte heller alla som trots att de har skapat/fött ett barn ens bör få kalla sig mamma eller pappa.

 

Jag drömmer om den dagen då vi får fira T på Fars dag..

Ja, när något går fel så är det givet att det följer fler dåliga saker.

Idag hade jag tagit med mig fel matlåda till jobbet och insåg det först när jag stog vid micron och öppnade lådan. Åååh jag blev så less! Det var karlns låda med bara saker jag inte kan äta. Så det blev att kasta den och ta sig ner för att köpa något på stan. Tror ni att jag hade bankomatkortet med mig? Neeeeeeej, såklart inte..

 

Vad kommer härnäst?

 

Nu ger jag mig i kast på att försöka göra pepparkaksmuffins ala LCHF.. Wish me luck? 

 

 

Jag har en fantastisk man i mitt liv. Därför överraskade jag honom igår med lite choklad (han är ett chokladmonster) och en biljett till swedish house mafias sista konsert i Sverige. Gissa om han vart glad? :)

Bara för att klargöra.. Bloggen kommer hållas anonym, det känns bäst så. Och det är egentligen anledningen till att jag startade den, att den ska vara anonym och att jag ska kunna spy ut mina känslor om ditten och datten istället för att min stackars man ska behöva höra allting. 

 

Så det här är som den rosa, fluffiga, sönderklottrade dagboken man gömde under madrassen som liten. 

Det är farligt att läsa på internet. Helt plötsligt hittar man fyrtioelva olika saker som sägs kunna hjälpa till att bli gravid när man har PCO/S.
Frågan är om det ens är värt att prova någonting? Även om man har sett att många har kommenterat att det faktiskt har fungerat.

 

På många ställen står det att LCHF ska kunna hjälpa till och få någon "balans" i kroppen. Många har kommenterat att de har gått på eller går på LCHF och helt plötsligt har en mens som varit uteblivande i flera år kommit igång igen. Många har kommenterat att de endast lyckats bli gravida när de gått på LCHF/GI dieter, en tillfällighet kanske?

 

På många ställen nämns också hostmedicinen/slemhostmedicinen Bisolvon och att den ska hjälpa till att "öppna upp för en graviditet".. Jag vet inte riktigt, har inte läst så mycket om detta mer än att många verkligen tror att Bisolvon har hjälpt dom att bli gravida. Fast varför Bisolvon och inte någon annan slemhostmedicin?

 

På ett ställe nämndes det också att fler och fler undersökningar har gjorts som tyder på att personer med PCO-äggstockar har lägre andel D-vitamin i kroppen och är i behov av större intag. Detta skulle också enligt undersökningar ge en positiv inverkan på graviditet och fertilitet. Sant? Falskt?

 

Är det värt att prova på något? LCHF går jag ju redan på för tillfället. För mig har jag ju inte fått någon menstraution ännu, men jag har gått i en månad endast. Det kanske tar lite tid?

Nu är det bara 1 dag kvar tills jag är inne på cd 5 och ska börja med första tabletten/kuren Pergotime. Jag är nervös och hoppfull fastän jag egentligen är lite av en pessimisst och vet att chanserna är vääldigt små att det ska klaffa redan på första försöket. 

TUUUUUUUUUUUSAN vilken mensvärk jag har idag. Jag kan knappt röra mig, tycker bara synd om mig själv och mår allmänt pissigt.

 

Jag har ju "normalt" ingen mens utan endast när jag behandlar mig med Provera. Och då får jag en helvetisk smärta i äggstockarna. Och tänk att vissa genomlider detta  en vecka i månaden, året runt?! En medalj är vad ni bör få!