Det känns tungt med alla känslor kring dessa behandlingar.. Inte för att det är fysiskt tungt. Men det är tungt med alla tankar och känslor som svävar.

 

 

Jag vill inte dela med mig till för många om att vi faktiskt NU genomgår en behandling. Och att vi faktiskt NU aktivt försöker få ett barn. Det räcker att det är så många som vet om mina problem, att jag har PCOS.
Jag vill inte behöva känna press av att "leverera".. Även om det kanske inte blir så..

Jag blir så trött på att alla har förväntningar på en. "Är det inte kanske dags för er att skaffa barn snart?!".."Nåt barn på g än då?!".. Jag orkar liksom inte förklara längre. Läget är så här. Det är mig det är fel på. Min man är frisk.

 

Någon som har en kudde som jag kan få skrika ut lite frustration i?