Ingen bra kombo

Illamående + tjänsteresa med kollegor är ingen hit vill jag lova. Nu hoppas jag att jag överlever morgondagens illamående i smyg på hotellet, men det verkar bara eskalera från dag till dag.

Måtte det lilla kornet finnas kvar och växa sig starkt så detta inte är förgäves..

Tack

Tack för era fina kommentarer och mail. Tyvärr har jag inte tagit mig tid att svara på era kommentarer då jag oftast är inne via mobilen.

Men dagarna går sakta men säkert, magsmärtorna är kvar och de ömmande brösten. Magen pratar och beter sig inte heller normalt.. Men man vågar inte hoppas förrän vi åtminstone fått se ett hjärta slå, vilket jag hoppas det gör. 11 dagar kvar till vulet :)

Men va svårt det är att inte hoppas och börja tänka och planera? Jag är en kontrollbehovs bitch så det skriker om det och vill planera varenda andetag om det var möjligt..

Snart så

I morse slängde jag mig nästan över telefonen när klockan slagit åtta för att ringa till fertilitetsmottagningen.
Att sen försöka förklara sitt ärende kortfattat på en telefonsvarare är INTE lätt vill jag lova.
Strax innan halv tio blev jag uppringd av en barnmorska som förstod situationen väl efter mitt meddelande.
Hon sa att jag behöver ta kontakt med barnmorskemottagningen för att skriva in mig (men det känns så fel att kontakta dom när även detta kan sluta i ett missfall).
Men samtidigt informerade hon om att dom erbjuder ett vul om man vill. Jag sken upp av lycka och hon satte sig sedan och räkna och titta.. Den 27 mars bokade hon in mig eftersom jag då troligtvis kommer vara i vecka 6-7..
Så nu har vi den eviga väntan framför oss igen. Och den stora risken för ett nedslag då.. :/

UnderligtUnderligt

Det kändes väldigt konstigt att vakna imorse. Vad var det som hände igår egentligen? Jag blev dock påmind väldigt fort då smärtan kom igång, men nu känns det skönt att den finns så vet man vad det beror på, även om läkaren trodde att det kunde vara urinvägsinfektion som gav mig smärtan.

Jag känner mig även förvirrad över hur det menas när läkaren sa att hinnsäcken var cirka 5mm och det innebar då att man var 2-3 veckor. Men inte kan väl det vara graviditetsvecka hon räknade i? För vecka 1 är ju simningen, sen vecka 2 är väl såkallade fästningen? Någon som har lite bättre koll än mitt eviga googlande?

Samtidigt när jag googlar så får jag upp att jag isåfall bör vara i 5e graviditetsvecka? Men då borde väl läkaren sett fostret och inte bara hinnsäcken? Ååh att man aldrig kan sluta tänka och grubbla och fundera..

Ge mig ro!

Hjälp igen?

Efter andra kontakten med 1177 (sjukvårdsupplysningen) så tyckte den sköterskan att jag omgående skulle åka upp till akuten.
Efter att brutit ihop inför en chef (inte ens min) så tar jag mig upp till akuten. T möter som tur var upp mig.

Kom in ganska snabbt på första besöket och fick ta blodtryck och blodprover och berätta allt som hänt.

Fick även lämna kissprov.

Därefter fick jag sitta i väntrummet i nästan 40 minuter innan en gynläkare hade tid för mig. Fick då ta om mitt blodtryck för det var oro väckande högt, men det var normalt sedan.

Hon började med att känna på min mage och sedan fick jag hoppa upp i stolen. Och först höjde hon stolen så högt att jag nästan låg i taket och hon klämde och hade sig, sen fick jag mig ett vul..

Det visade en fostrrhinnsäck på 5mm, så med största sannolikhet är jag gravid på nytt och gången cirka 2-3 veckor?! Jag har alltså haft en spontan ägglossning mitt i all skit? Och att vi dessutom träffat den när vi tyvärr har varit lite off sista tiden..
Nu vågar vi tyvärr inte hoppas ett dugg för ingen vill känna så där igen :/

Hjälp!!

Igår skämtar T om att "tänk om du aldrig fick missfall?".. Såklart etsas det fast i huvudet eftersom jag haft så ont i magen.
Dum som jag är så köper jag ett test idag, testar på kissning nummer 2 för dagen (alltså ej morgon) och får ett plus?!

Både fertilitetsmottagningen, gynmottagningen och barnmorskemottagningen har stängt sina telefontider.
Tanten på 1177 kunde inget om sånt här men trodde att det var hormoner kvar sen missfallet.. Jag vet inte vad jag ska tro? Hur ska jag kunna stå ut till måndag?

Någon som har nåt tips? Man kommer väl inte kunna kräva att få komma in på akuten och få göra gravtest? Eller vul?

Ååååh.. Jag hatar att inte veta varken in eller ut.. T är jätteorolig över om jag nu är gravid, hur mycket kan provera ha förstört?

Repeat?

Borde snart kunna sätta blogginläggen på repeat.. Fortfarande ingen mens. 
 
Nu har jag iallafall äntligen fått det nya receptet på pergotime, så jag har om mensen nu behagar att komma på besök snart. Dom fruktansvärda kramperna/värkarna i magen fortsätter. Det känns värre än någon mensvärk jag någonsin har haft och jag viker mig nästan dubbelt av smärta, en och annan tår fäller jag gärna också om jag är hemma.. Värken/krampen är över på bara några sekunder men när den väl sker så är jag inte kaxig! 

Börjar bli lite orolig vad det beror på? Kan något har "gått fel" i mig efter proverakuren?

Tisdag

Nu hoppas jag verkligen att läkarna skriver förlängt recept åt mig imorgon.. Barnmorskan sa att jag skulle ha det på onsdagen? Men jag trodde det mesta sköttes elektroniskt och på sekunder? Får hålla utkik på apotekets hemsida imorgon.. All hail e-leg!

7 dagar

En vecka efter att mensen skulle ha kommit är den fortfarande inte här. Jag börjar direkt fundera på om det kan ha med att jag började med provera en vecka tidigare än vad barnmorskan sa? Kan det påverka tror ni? Att kroppen inte är redo för en ny mens än efter missfallet?

Houston, we have a problem

Fortfarande ingen mens i sikte, nu närmar vi oss en veckas fördröjning efter sista provera tabletten. Däremot fick jag outhärdliga smärtor i äggstockarna igår kväll så att jag låg dubbelvikt och grät. Jag trodde jag äntligen skulle få mens och att smärtorna var någon form av mensvärk, men icke..

Kom igen mensen, kom igen! *hejaramsa*