Man tänker att man ska bli bättre på att uppdatera vad som händer runt omkring en men samtidigt tycker man att ingenting händer? Det är samma lika varje dag och tiden känns som om den står still. 

Pergotimekuren är avslutad och denna gång skulle vi ju inte besöka någon läkare utan själva ha koll på ägglossning med hjälp av stickor. Stegringen är igång och jag skulle chansa på att ägglossning är imorgon, då infaller det dessutom samma cykeldag som förra månaden och det känns ju helt okej att man ser en regelbundenhet. 

Den senaste tiden efter jul och nyårshelger så har jag inte riktigt hunnit med att tänka efter och varva ner. Det har varit och är otroligt mycket på jobbet och bara idag på min lediga dag hade vi beordrats 7 timmars övertid. Så hela dagen idag har gått åt till att jobba. Och de dagar man äntligen är ledig och bara hemma, ja då har man helt plötsligt en himla massa måsten som ska göras. Ja, ni vet alla hushållssysslor man är för lat och trött för att göra på vardagar och arbetsdagar så istället hopar dom sig till de lediga dagarna. 

Även T verkar vara väldigt trött då han sover bort all sin "lediga" tid. Han arbetar nätter och kommer hem vid 7-8 på morgonen, sedan somnar han kanske vid 9 och sover fram till 18-19 tiden. 

Är det på grund av mörkret och snön som man är så orkeslös? Jag hoppas att tiden framöver rullar på fort så att solen och ljuset kan komma fram snart igen. När vi häromdagen hade sol och nästan barmark så slår en ordentligt snöstorm igång och lamslår (överdriver knappt) hela stan. Suck.